Jokkmokks vintermarknad har en flera hundra år gammal historia. Historiken kring uppkomsten av den speglar 1500-talets lappmarkspolitik. Marknadsplatserna skapades för att samla lapp-markernas befolkning till en plats där de skulle gå i kyrkan, betala de årliga skatterna och gå till tinget. Vid slutet av 1500-talet började det ryska tsarriket att expandera längs ishavskusten. Den svenska kungen oroades över detta. Om den ryska tsaren vann landområden vid Ishavet kunde det medföra att det ryska tsarriket fick monopol på ishavshandeln. Detta, i kombination med en minskad skinnhandel, medförde ett ökat intresse för de nordliga delarna av Sverige. Kungen av Sverige, Karl IX, såg det som viktigt att befästa dessa områden som svenska och få igång skinn- och pälshandeln igen. Marknaderna i lappmarkerna spelade därför en viktig roll i kampen om territoriet i norr.

Samerna i inlandet levde ett nomadiserande liv och var redan på den tiden uppdelade i samebyar inom de olika lappmarkerna. De återkom under året till samma platser, en sådan återkommande plats var vinterboplatsen, Dálvadis. Den var en naturlig mötesplats och kom i de olika lappmarkerna att utses till marknadsplatser. År 1602 (05) utnämndes nuvarande Jokkmokk till kyrko- och marknadsplats för Lule lappmark År 1605 förbjöds all handel på platser andra än de officiella marknadsplatserna. Fram till början av 1600-talet hade birkalarna haft privilegiet att bedriva handel med befolkningen i de olika lappmarkerna. Kronan fråntog dock birkarlarnas rätt till handel och skatteupptagning. I birkarlarnas ställe tillsattes fogdar vars uppgift var att bedriva handel, samla in skatt av befolkningen och uppföra bodar på marknadsplatsen. Marknaden skulle hållas på bestämda tider, för Lule lappmark gällde pålsmässo-tid, den 25 januari.

Under marknadsdagarna bedrevs byteshandel. Samerna bytte skinn, päls och fisk mot produkter de inte hade tillgång till, bland annat tyger, salt och socker.

De flesta ska dock göra affärer. Lapparna ha massor av renhudar, bällingar och renstekar att sälja. I stället köpa de hela balar kaffe, mjöl, salt, kläde i alla möjliga färger till sina koltar, och yllegarn till skärp och skoband. Svenskbefolkningen kommer till borgarna med hudar av kalv, får och getter, med skinn av ekorre, räv och mård, och kanske också björn samt hela säckar med fågel och frusen fisk. (Lindgren, Otto.1934. Sid. 108-109).

Denna byteshandel pågick fram till mitten av1900-talet. Päls och skinnvaror var viktiga. Jokkmokks marknad är fortfarande viktig, nu mest socialt och kulturellt. Till marknaden samlas ortsbefolkningen och långväga marknadsgäster, uppemot 30 000 besökare, från jordens alla hörn. Att få tag på bostad ett par dagar innan marknaden kan därför vara svårt. Marknaden erbjuder inte enbart försäljning utan även en mängd olika kulturella evenemang. De tre dagar marknaden pågår är mycket intensiva dagar för samhället.

Bilder

Källförteckning:

Lindgren, Otto. 1934. Jokkmokks marknad.
Ur: Årsbok 1934. Norrbottens läns hembygdsförenings årsbok.

Lundholm, Kjell. 1974. Jokkmokks marknad.

Jokkmokk: natur och kultur genom tiderna. 1999. (Red. Maria Vedin) ISBN 91-630-8407-4