Inget ackomanjemang kunde varit bättre. En snösparv sitter och sjunger på sitt skramliga och lite ödsliga sätt mitt i stenskravlet vid isfronten. Norrut, nere i dalen ser jag de gröna fjällängarna kring Liehtjitjávrre. Vänder jag mig söderut, upp mot glaciären ser jag is i de mest skilda former och färger.
På isytan vindlar små bäckar fram som skurit sig ned några meter och blottat den klara, blågröna jökelisen. Andra delar av isen täcks av block och grus, det som så småningom ska falla ned och fylla på ändmoränen där jag står. Det drar en kylande vind från isen fast solen lyser och borde värma. Överallt rinner vatten.
Min färdkamrat som är geolog berättar att berget jag står på bildades för 600 miljoner år sedan på havsbottnen, i tropisk hetta, ungefär vid ekvatorn. Tanken svindlar.
Glaciären Ruopsokjiegna ligger på Ähparmassivets nordsluttning i Sarek. Den är inte så stor att den hamnar på svenska glaciärers tio-i-topp-lista. Men den är väl utforskad av glaciologer som årligen följer dessa rörelse och massbalans. Vid fronten ligger en liten issjö, hundra meter stor bergmjölet sedimenterar och bildar vackra mönster.
Innehåll:
Landskapet
På de svenska glaciärernas tio-i-topp-lista står Laponiaområdet för nio glaciärer: Bårtejiegna (11 km2), Jåhkågasskajiegna (10 km2), Suottasjiegna (8 km2 ), Mihkajiegna (7 km2), Oalgasjjiegna (6 km2) och Ruothesjiegna (5 km2) ligger alla i Sarek. De tre största glaciärerna i Sverige är 11-13 km2 stora och ligger i Sulidälbmá. Ruobsokjiegna med sina 3,6 km2 hamnar utanför listan.
Glaciären är på många sätt intressant. Under lång tid kalvade den i en uppdämd issjö. I augusti 1985 kom ett av de häftigaste regnväder som drabbat Sarek på mycket länge. Då bröt vattnet sig igenom den is som dämde upp issjön framför Ruopsokjiegná. Sjön tappades flera meter på en kort stund. Numera är issjön mycket blygsam och håller på att fyllas igen med bergmjöl från glaciärbäckarna. Detta visar i miniatyr vad som ofta hände i fjälldalarna vid inlandsisens avsmältning.
Den grumliga glaciärbäcken från Ruobsokjiegna rinner in i Sijddoädno som för vattnet vidare till Lilla Lule älv.
För vandraren
På några timmar kan man lätt vandra upp till glaciären från dalgången. Man kan utgå från renvaktarstugan vid Liehtjitjávrre. Sträckan är bara några kilometer, men stigningen är c:a trehundra meter. Glaciären hör inte till de allra största, men omgivningen med Ähparmassivet är mäktig.