Laponiaområdet är ett mångtusenårigt kulturlandskap. Ett område där människor har lämnat och lämnar synliga spår i markerna. Och ett landskap som satt spår i människornas medvetande, i form av t.ex. ortnamn, historier och framförallt kunskaper om landskapet.
Landskapet i norr kallas ofta för vildmark men det är en mycket felaktig bild. Här har det levt människor ända sedan isen släppte sitt grepp om landskapet för cirka 10 000 år sedan. Under årtusendena som gått har människorna lämnat spår efter sig. Dagens människor gör synliga och ibland outplånliga spår. Forntidens människor rörde sig mer varligt i markerna. Trots det går det att finna många små spår av liv i förhistorisk och historisk tid bland skogar och på fjäll.
Spåren från de forntida människorna i området är ”lågmälda” och de kan vara relativt svåra att upptäcka i landskapet. Men ute i markerna finns det många synliga spår efter dessa människor. Det är till exempel boplatser från sten-, brons-, järnålder och ända fram till idag. Det är också fångstgropar, härdar, visten, renvallar, bengömmor och förrådsgropar.
Dessa spår kallas fornlämningar och kulturlämningar. Fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet från forna tider. Alla fornlämningar, även okända, skyddas av kulturminneslagen. Kulturlämningarna är yngre lämningar och de har ett annat skydd.
I Laponia finns det drygt 3000 kända forn- och kulturlämningar men det är troligen endast en mycket liten del av alla lämningar som finns. Mer än hälften av fornlämningarna är härdar, det vill säga spår efter kåtor och visten.
