1100 e.Kr. – 1520-tal
Under det första århundradet e.Kr. började människorna att nyttja de fjällnära områdena allt mer och detta fortsatte under medeltiden. Vanliga fornlämningar från medeltiden är stalotomter, härdar, kokgropar och offerplatser. Det finns många boplatser från denna tid inom Laponia, Stáloluokta, Sállohávrre (Sallohaure) och Sierggavágge (Sierkavagge) är några exempel. Ända fram till 1500-talet utgjorde fångst, jakt och fiske den huvudsakliga basen för människornas ekonomi. Rennomadismen slog igenom någon gång på 1300 – 1500 -talen. Successivt under en period av drygt 1000 år, från omkring 500 f.Kr. och fram till 1000-talet, övergick människorna från att använda redskap av sten och andra material till att bruka redskap av metall.

Före 1500-talet var samhället indelat i sk. sjidda-områden. Under midvintern samlades människorna i vinterbyar, för att dels administrera områdena och dels för att utbyta varor. Till dessa platser kom även birkarlar. Förutom att bedriva handel med samerna tog birkarlarna under medeltiden även upp samernas skatter. Fynd visar att samerna tidigt bedrev handel med varor som kom långväga ifrån.