Saltoluokta är en plats där det är lätt att koppla av. Det är nog därför så många söker sig hit, år efter år. För att kanske som jag sitta vid stranden och titta ut över dalgången, sjön och vistet. En havsörn cirklar över udden på andra sidan. Moln driver in mot Gierkavs brant. En båt kommer in mot vistet och en man och en kvinna kliver ur, lyfter iland fisk och nät och försvinner upp mot bodan. Några hundar börjar skälla och folk pratar långt där borta. Här behöver jag inte söka upplevelser och intryck.
De kommer till mig
Saltoluokta är för många fjällvandrare utgångspunkt för dagsturer in i Stora Sjöfallets nationalpark, längre vandringar längs Kungsleden eller färder in i Sareks nationalpark. Salto är både en rofylld och fantasieggande plats genom sin tradition, sin avskildhet från bilvägen och genom sitt läge, nära många spännande vandringsmål. Fina vandringsleder finns både söderut längs Kungsleden eller västerut till Bietsávrre eller Lulep Gierkav. Landskapet är fullt av kulturminnen, geologiskt intressanta lokaler samt spännande djur- och fågelliv. Vill man verkligen uppleva blomprakt och fågelliv kan man gärna vara i området redan i juni. Här finns inga svåra vad eller kvarliggande sommarsnö
Innehåll:
Förhistoria
Marken är full av spår från både stenålderns fångstfolk och från rennomadismens tid. Inte minst träffar man här och var på härdar, gamla eldstäder. I tallarna finns ofta märken efter samisk barktäkt som förr var vanlig. Man skar i juni månad bort sjok av innerbark från tallar på ett sätt att tallarna inte dog, utan levde vidare. Därför syns spåren än idag. Barken rostade man och hade som näringstillskott i buljong eller som godis.
Historia
Langas är en känt bra fiskesjö, med goda bestånd av sik, harr, öring och röding, även om mycket har försämrats i och med utbyggnaden av Vietas kraftstation och Suorvadammen.
Langas är inte i sig själv ett kraftverksmagasin, utan en sjö nedanför den stora dammen. Någon närande vårflod kommer därför inte. Den sparas i magasinet uppströms. Först på vintern släpps vattnet på, med svaga isar i Langas som följd.
Före kraftverksperioden var Langas en viktig färdväg för samerna både sommartid med båt och vintertid med rajd. Flera samiska nybyggen och visten växte upp längs sjön. Sedan vägens tillkomst sker samfärdeln på denna.
Stora Lule älvs dalgång har alltid varit en viktig färdväg för människor. De förhistoriska spåren är många efter människor
från vildrenjaktens tid. Synliga fornlämningar är fångstgropar för vildrenjakt, förvaringsgropar för kött och härdar, eldstäder på gamla kåtaplatser. Älvdalen är och har varit en färdväg för renskötare. Både Sirkas och Sörkajtums samebyar har flera viktiga visten längs sjösystemet, Sirkas på sydsidan och Sörkajtum på nordsidan. Vidare växte en lång rad av nybyggen upp på båda sidor av Porjusselet och Stora Lule vatten samt på sydsidan av Langas. Vägen passerar flera avtagsvägar till dessa t.ex. Åkerudden, Renhagen, Aggala, Karmas, Ruokta, Jaurekaska, Aluokta och Björkudden. Där är landskapet omvandlat genom människans odling. Kring gårdar ligger de öppna vallarna som spår av gamla tiders kreaturshållning och slåtter. Numera finns inget levande jordbruk i området. Däremot är flera av dessa gårdar och byar ännu bebodda året runt.
Från 1800-talets slut kom området i blickpunkten för den uppväxande fjällturismen med det Stora Sjöfallet som blev en lockande sevärdhet. Saltoluokta fjällstation byggdes liksom flera STF:s turiststugor, kopplade till Kungsleden och senare Padjelantaleden. Under tiden 1915-1965 fanns en passagerarbåtled längs sjön med start i Luspebryggan, station
för inlandsbanan och båthamn. Platsen var under denna tid en verklig knutpunkt i kommunikationerna, med affär och flera bofasta. Inlandsbanan mellan Gällivare och Porjus var farbar redan 1911. Det var den tidigaste etappen av denna bana, som så småningom färdigställdes under 1930-talet. Efter att landsvägen byggdes till Vietas 1966 upphörde Luspebryggans roll för kommunikationerna. Efter en ytterligare höjning av dammen vid Porjus utplånades det lilla samhället helt.
I och med vattenkraftepoken blev älvdalen ett industriellt viktigt område med sjöregleringar och vattenkraftverk. Porjus kraftverk togs i drift 1914. För att kunna reglera vattentillströmninen till Porjus byggdes Suorvadammen, som stod klar 1919. Därefter har tre höjningar av dammens skett, den fjärde höjningen 1972.
För var gång har nya marker överdämts och samiska visten fått flytta högre upp i sluttningarna. 1972 invigdes Vietas kraftstation och 1978 Ritsem, längst in i fjällvärlden. I samband med bygget av Vietas och Ritsems kraftstationer byggdes landsvägen. Som resultat av denna vattenkraftutbyggnad har vi idag mitt i fjällvärlden det stora Suorvamagasinet, där väldiga arealer fjällbjörkskog, fjällhed, myrar, deltaland, sjöar och vattendrag dämts över till en enda sjö med vattenståndsskillnad (amplitud) på upp till 30 meter. Under vår och försommar ligger bottnarna torra och sterila. Först framåt hösten är magasinsvolymen fylld. Tillsammans med Satismagasinet, med amplituden 19 meter, förser Suorvamagasinet Vietas kraftverk med vatten medan Sitasjauremagasinet (amplitud 10 meter) förser Ritsems kraftstation med vatten. Teusadalen har förlorat en stor del av sitt vatten liksom det Stora Sjöfallet. Sjön Langas med avrinning genom Jaurekaskaforsen är inte dämd men har inte längre en naturlig vattenståndsrytm med vårflod och fjällflod. Under försommaren är vattenståndet istället lågt. De stora vattenmängderna släpps under vinterhalvåret. Längst ned i dalgången är Stora Lulevatten idag uppdämd och reglerad med en vattenståndss
Landskapet
Saltoluokta ligger i kanten av fjällplatån Ulldevis, som är ett urbergsfjäll. På få ställen syns gränsen mellan urberget och den verkliga fjällkedjan, glinten, bättre än i Salto. Fjällberggrunden reser sig dramatiskt som det väldiga fjället Lulep Gierkav.
Under inlandsisens avsmältning dämdes issjöar upp mellan isen och dalsidorna. Bäckar som rann in i dessa avsatte deltasediment i vattenytan. Genom upprepade sänkningar av vattenståndet, när inlandsisen smälte samman, kom serier av deltaplatåer att ligga kvar som bevis på dessa issjöar. Dessa syns väl idag som terrasser i sluttningen. Kungsleden söderut från Saltoluokta går upp på några sådana terrasser. Där bör man stanna till och njuta av utsikten över älvdalen. Här kan man också se strandlinjerna i sluttningen västerut, framför Lulep Gierkav.
Flora
Skogen närmast Salto är mager och näringsfattig, som den brukar vara på urberg. Åldern på tallarna är hög och spår av både barktäkt och skogsbränder, brandljud finns lite varstans. Vinterns stora älgstam i området har hållit borta småtallar, varför skogen fått en öppen, nästan parklik karaktär. Där bäckar rinner ned mot Langas blir vegetationen frodig med smörbollar, rödblära och midsommarblomster. Det gäller även många ställen inom det samiska vistet.
Faunan
I barrskogen kan vandraren stöta på både dalripa och tjäder.
Och under vintern är spår av järv och lo nästan regel. Fågellivet kring Saltoluokta är det vanliga i en fjälldal. Göken, bergfinken, rödstjärten, taltrasten, rödvingetrasten, svartvita flugsnapparen och lövsångaren står för fågelkören i barrskogen och vid stränder och bäckdråg sjunger blåhaken. Kring sjön syns drillsnäppor, fiskmåsar och silvertärnor. Här har man också ovanligt stor chans att se den mäktiga havsörnen, som har blivit så bekant med några av sjöns fiskare, att de låter sig matas från båten med en och annan sik.
För vandraren
Saltoluokta är en klassisk plats för fjällturismen alldeles utanför gränsen av Stora Sjöfallets Nationalpark. Här leder Kungsleden vidare söderut och fina stigar mot Bietsávrre, Gierkav och Áhusjgårsså. Nästa övernattningsställe söderut efter Kungsleden är Sitojaure.
Intressanta områden att besöka med Saltoluokta som utgångspunkt: 1. Langas. Från Saltoluokta kan man åka turbåten längst sjön västerut under Lulep Gierkavs väldiga brant ända till det numera ganska blygsamma Stora Sjöfallet. 2. Fjällheden och Áhusjgårsså. Fina stigar leder upp på fjället. Här finns mycket att se av geologiska och förhistoriska lämningar, djurliv och växtlighet. 3. Bietsávrre. Besök det samiska vistet som både har övernattningsstugor och matservering. Här kan man även beställa båtskjuts för att komma till Bietsávrres västände för vidare vandring in i Sarek. 4. Lulep Gierkav. Fjället är en känd utsiktstopp för fjällvandrare. 5. Björkudden. Från Saltoluokta finns möjligheter att både sjöledes eller genom vandring över fjället ta sig österut till det gamla fjällnybygget Björkudden, som numera är en liten by med flera bofasta familjer. Här lever man ännu av vad naturen ger och driver även en turistanläggning. Björkudden ligger utanför världsarvsområdet, men är ett bra exempel på hur nybyggare slog sig ned i fjällkanten. Här bestod livet i gamla tider av boskapsskötsel, jakt, fiske och handel med omgivningen.
Rennäringen
Saltoluokta är ett höst- och vårviste för Sirkassamer.
Ännu nyttjar många samefamiljer Saltoluokta som utgångspunkt för aktiviteter i renskötsel eller fiske. Numera bor man i stugor, men många kåtor och förrådsbodar finns kvar från det gamla sättet att bygga. Flera äldre samiska byggnader har under senare tid rustats för att inte förfalla. I Salto finns även en kyrkkåta som tillhör Jokkmokks församling. Här hålls vissa gudstjänster sommartid.