Där ligger Gierkav som en jätteklump av fjällberggrund, inskjuten över urberget där jag står, som vore allt hämtat ur läroboken. På några hundra meters vandring har jag också snuddat vid de stora skeendena när inlandsisen smälte ihop och väldiga massor av jökelvatten rusade utför sluttningen och formade den djupa klyftan Áhusjgårsså. Ringtrastens sång slår eko i gårssån och hussvalorna hämtar lera framför mina fötter för att bygga bon i klippbranten.

Jag har klivit förbi tusenåriga mänskliga härdar och hittat förrådsgropar i rasbranterna, där nomaderna en gång gömde renkött för kommande vårflyttning. Här flyter årmiljoner, årtusenden och århundraden ihop med min egen vandring, ackompanjerad av lappsparvens och ljungpiparens spruckna flöjter. Här känns det som allt är allt samlat, som var anledning till att världsarvet Laponia bildades.

Fjället ovanför Saltoluokta har mycket att bjuda på för vandraren. Fjällbarrskogen, björkskogarna, den djupa klippravinen Áhusjgårsså, fjällhedarna med sin flora och fauna och det höga fjället Gierkáv med mycket alpin karaktär, allt detta är bra exempel på naturtyper som världsarvsområdet innehåller