– Darreluoppal – Duottar
Vi vilar en stund på en kulle bland blommande fjällsippor.
En rödbena och en ljungpipare varnar i kapp, bekymrade över vandrarna som stör i barnkammaren. Häckar man bredvid leden så får man ligga i och spela upp hela registret av irritation för alla passerande. I sjön glider en smålom sida vid sida med två alfåglar. Det luktar fjällhed, den där särskilda nektardoften från försommarens blommor. Luften ljuder av humlebrum och ljum fjällvind.
Det här är Badjelánnda – det övre landet. Stenigt, för ögat sterilt, men fullt av myllrande liv. Det blir så påtagligt att landskapet har bytt karaktär sedan vi lämnat Tarradalens björkskogar. Fjällsippheden breder ut sig med fjällglim, purpurbräcka, nätvide och gullbräcka breder ut sig och berättar att det är kalk i marken. På kvällen går en vaja med kalv alldeles utanför fönstret i Duottarstugan. Det här är renens land, där vi bara är gäster
För vandraren från Kvikkjokk mot Stáloluokta består mer än halva sträckan av granskog och björkskog. Vid inträdet i Padjelanta nationalpark släpper björken taget och fjällhedarna breder ut sig endast avbrutna av myrland och videkärr.
Från Darreluoppal tar leden höjd och går in över berggrund där lättvittrade glimmerskiffrar och stråk av kalkmarmor dominerar. Vegetationen byter snabbt karaktär. Under vandringen fram mot Duottar och vidare är fjällsipphedar vanliga med alla de arter som hör till. Det är också påtagligt att snölegemarken breder ut sig; här är vi på en nivå att snön ligger kvar långt in på sommaren. Snölegemarkernas gräsväxter är en anledning till att vi nu kommer in i renens sommarland. Även stora myrsträckor med polarull och olika starrarter ger sommarbeten
Innehåll:
Landskapet
Landskapet är småkulligt och sjörikt. Kalkinslaget är påtagligt vilket syns både i vackra marmorformationer och i den vegetation det ger upphov till med fjällsipphedar. På denna sträcka passerar man också Padjelantaledens högsta punkt 950 m.ö.h. Snön ligger länge kvar på dessa höjder och snölegevegetation är utbredd. På dessa höjder träffar man på många olika frostmarksformer som stengropar, stenringar och flytjordsvalkar, alla bildade genom tjäles arbete i marken.
Flora
Från Darreluoppal byter vegetationen karaktär eftersom leden går in över berggrund med lättvittrade glimmerskiffrar och stråk av kalkmarmor. Under vandringen fram mot Duottar är därför fjällsipphedar vanliga med alla de arter som hör kalkmarker till: nätvide, fjällglim, purpurbräcka, lapsk alpros, fjällspira, gullspira, fjällgentiana och gullbräcka. Duottarjávrre har bitvis imponerande branta stränder, där kalkväxterna trängs på klipphyllorna.
Det är också påtagligt att snölegemarken breder ut sig. Här är vi på en nivå där snön ligger kvar långt in på sommaren. Leden går fram längs stora svackor med dvärgvide och gräsängar med styvstarr, kruståtel och fårsvingel. Gräshedarna är en anledning till att vi nu kommer in i renens sommarland. Även stora myrsträckor med polarull och olika starrarter ger goda sommarbeten.
Padjelantaledens högsta punkt 950 m.ö.h. ligger på denna sträcka. Snön ligger länge kvar på dessa höjder och snölegevegetation är utbredd. Isranunkeln hör hemma här.
Faunan
För vandraren från Kvikkjokk är det här första sträckan då man riktigt kommer upp på kalfjället. (Padjelantaledens högsta punkt 950 m.ö.h. ligger längs denna sträcka.) Här möter man nya fågelarter som ljungpiparen, snösparven, lappsparven och fjällripan. På fjällmyrarna häckar rödbenor och större strandpipare och i de många sjöarna storlom, smålom, alfåglar och bergänder. Flera av sjöarna är rödingsjöar som ingår i fiskekortet. Trakten kring Duottar är under lämmelrika år jaktmarker för både fjälluggla och fjällräv. Området är sommarbetesmarker för renarna i Tuorpons sameby.
För vandraren
Padjelantaleden är lättgången med spångar över myrarna och broar över de större bäckarna. Stugorna vid Duottar och de övriga inom Padjelanta nationalpark drivs numera av Samebyarna i området. Stugorna är bekväma med gasolvärme och gasolspis. Duottar är det stugläge som är mest alpint av Padjelantaledens övernattningsställen. Här kan det både blåsa och vara kallt. Snön ligger kvar långt in på sommaren. Men området med de klara fjällsjöarna är mycket vackert och bjuder på en intressant flora. Och vid soligt och klart väder har man en vacker utsikt över Sarekfjällens höga toppar.
