Areal: 198 400 ha.
Nationalparken inrättades 1962. Den skiljer sig från Sarek genom att fjällen är mjukare formade, rikedomen av sjöar är mycket stor samt floran är påtagligt rik beroende på kalkrika marker. Padjelanta utgörs till stor del av de högst liggande skollorna i fjällberggrunden. Bergarterna är lättvittrade och basiska som t.ex. glimmerskiffer och kalkmarmor.

Den rika floran innehåller flera verkliga rariteter som grusnarv och raggfingerört. Flera djurarter har här ovanligt starka förekomster t.ex. fjällräv, fjälluggla och järv. Det som särskilt skiljer Padjelanta från andra fjällområden är de stora fjällsjöarna som ligger ovanför skogsgränsen. Liknande sjöar på andra håll ligger vanligen på lägre nivå i björkskogen.

Stora arealer av Padjelanta upptas av gräshedar och ängar eftersom nederbörden är hög och snön ligger kvar länge inpå sommaren. Dessa marker är mycket viktiga sommarbetesmarker för renhjordar i tre samebyar Tuorpon, Jåhkågaska och Sirkas, som alla har sina sommarvisten i parken.

Padjelanta är väl utbyggt med leder, spångar, broar och stugor. Reguljära flyglinjer går också från Kvikkjokk till Stáloluokta.

I anslutning till Padjelanta ligger i söder det stora fjällmassivet Sulidälbmá, som ingår i världsarvsområdet, men ej i nationalparken. Här finns Sveriges största glaciär Salajiegna, även om vi delar på ismassan med Norge.