Ett vanligt spår på forntida människors boplatser är redskap av sten. De tillverkades av kvarts, kvartsit, skiffer, bergskristall bergart och även av flinta som inte finns naturligt här i norra Sverige. Vanliga föremål är skrapor, knivar och spetsar. Men vanligast av alla fynd är de flisor, avslag, som är rester från tillverkningen. Ofta är de många, många fler än fynden. Det är när stenarna bearbetats genom knackning som avslagen blir till. De forntida stenredskapen formades genom att de bearbetades, knackades, med andra stenar eller horn. Redskapen kunde också tillverkas slipning. Genom tiderna har människan använt olika tekniker för redskapstillverkningen. För cirka 2000 år sedan började människorna att använda järnföremål men det tog ganska lång tid att helt övergå från sten till järn. Vanliga fynd från yngre järnålder och medeltid är bl.a. eldstål, knivar, pilspetsar och skrapor av järn.
Skyddas av kulturminneslagen
Fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult.
Fornfynd är föremål som saknar ägare när de hittas och som påträffas i eller vid en fast fornlämning och har samband med denna eller påträffas under andra omständigheter och kan antas vara minst etthundra år gamla.
Alla fornlämningar och fornfynd skyddas av kulturminneslagen.