Kontinenter på glid
Jordskorpan har mycket olika tjocklek. Kontinentskorpan är tjockare (c:a 50 km) medan den oceaniska skorpan är tunnare (5 – 7 km). Under jordskorpan finns manteln, som innehåller plastiska delar som är långsamt flytande. Jordskorpan tillsammans med den övre fastare delen av manteln kallas litosfären. Den beter sig som lösa plattor som sakta glider omkring på resten av manteln. När kontinenterna kolliderar med varandra kan bergskedjor bildas. Jordglobens kartbild förändras ständigt. I själva verket befann sig vår fjällkedja långt ner på södra halvklotet när den bildades. Just nu avlägsnar sig Europa från Grönland-Amerika med en hastighet av 4 cm/år. Atlanten blir större och större. För 60 miljoner år sedan hängde den europeiska kontinentplattan (den baltiska skölden) ihop med Grönland-Amerika. Då var Kaledoniderna (vår fjällkedja) en lång sammanhängande fjällkedja. Den utgjordes av skandinaviska fjällkedjan från Nordkap genom Skottland, Irland och ända till Grönland och Appalacherna i Nordamerika. Som ett blixtlås öppnades Atlanten söderifrån och olika delar av Kaledoniderna hamnade så småningom i skilda världsdelar. I höjd med Jokkmokk sprack Atlanten upp för 54 miljoner år sedan. Det är den här sprickande oceanbottnen som fortfarande skapar vulkaner och varma källor på Island, där jordskorpan är som tunnast och svagast.