Världsarvet Laponia utgörs av fyra nationalparker och två naturreservat, tillika nio samebyar. Tillsammans täcker de stora skogar, fjäll och myrar. Här finns en levande samisk kultur med tillhörande näringar.
Utsågs till världsarv: 1996
Världsarvskommitténs motivering löd: Området är ett framstående exempel på hur jorden har utvecklats framför allt geologiskt, och hur ekologiska och biologiska förändringar sker idag. Här finns enastående naturfenomen med exceptionell naturskönhet liksom betydelsefulla naturliga lokaler för att skydda den biologiska mångfalden. Området, som allt sedan förhistorisk tid varit befolkat av samerna, är ett av de bäst bevarade exemplen på nomadområdet i norra Skandinavien. Det innehåller bosättningar och betesmarker för stora renhjordar, en sed som går tillbaka till ett tidigt stadium i människans ekonomiska och sociala utveckling.
Utsett för: De höga natur- och kulturvärdena. Det är alltså ett kombinerat världsarv.
Kombinerat världsarv: Laponia är ett världens tjugoåtta kombinerade världsarv och det enda i Norden.
Urfolk: Är ett av de världsarv som bebos av urfolk.
Storlek: 9 400 kvadratkilometer.
Ligger i: Norrbottens län, i Jokkmokks och Gällivares kommuner.
Nationalparker i Laponia: Padjelanta/Badjelánnda, Sarek, Muddus/Muttos och Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke.
Naturreservat i Laponia: Sjaunja/Sjávnja och Stubbá samt områdena Tjuoltadalen/Tjuoldavágge, Laitauredeltat/Látjavrredeltat och Sulitelma/Sulidälbmá.
Samebyar i Laponia: fjällsamebyarna Báste/Mellanbyn, Unna tjearusj/Sörkaitum, Sirges/Sirkas , Jåhkågasska, Tuorpon, Luokta-Mávas fjällsamebyar samt samt skogssamebyarna Udtjá, Sierri och Gällivare skogsamebyar.
Äldsta kända spåren efter människor: Är åtta tusen år gamla och finns längs de stora fjällsjöarna. Det finns drygt tre tusen kända forn- och kulturlämningar i Laponia. Mer än hälften av fornlämningarna är härdar, det vill säga spår efter kåtor och visten.
Rennäringen idag: I hela området lever och arbetar idag samer från nio samebyar. De följer renhjordarna på deras årstidsbundna betesvandringar. Skogssamerna flyttar med sina renar i skogslandet, medan fjällsamernas renar rör sig i öst-västlig riktning mellan skogslandet och fjällen.
Naturen: Sjaunja och Muddus i öster är en lågslätt på urberggrund. Området bildar landets största sammanhängande myrland med urskogar av gran och tall. Under maj och juni månad är fågellivet oerhört rikt med sångsvan, änder, vadare och pilgrimsfalk.
Mot väster reser sig den egentliga fjällberggrunden allt högre och djärvare ju längre in i Sarek och Stora Sjöfallet man kommer. Inget område i Sverige är så rikt på glaciärer , det finns omkring 100 stycken. Här är järvens, lons och björnens marker och älgstammen i Sarek är ovanligt rik och storväxt.
Den allra västligaste delen av fjällområdet, Padjelanta, utgörs av en bördig högslätt på kalkberggrund. Här är floran rik och under lämmelår kan man möta fjällräv, labb och den vita fjällugglan.
Karta
Länkar:
Unesco World Heritage
Laponia-World Heritage in Swedish Lapland/Laponiatjuottjudus förvaltningsorganisation
Svenska Unescorådet – världsarv
Världsarv i Sverige – Riksantikvarieämbetet
Världsarv – Naturvårdsverket
Världsarvet Laponia – Länsstyrelsen i Norrbotten