Glaciärer bildas där snönederbörden i medeltal är större än avsmältningen. Vinterns snö hinner alltså inte smälta bort innan nästa vinters snöfall börjar. Flera års snö packas och övergår till glaciäris, som långsamt börjar glida utmed sluttningen. I övre delen (närområdet) växer glaciären till och i nedre delen (tärområdet) smälter den av. När den glider utför sluttningen nöter den på berget och skulpterar ut dalgångar eller glaciärnischer (se erosion). Berghällar blir slipade som rundhällar. Det bortnötta materialet avsätts i omgivningen som morän eller isälvsmaterial. De former vi ser på eller kring dagens glaciärer är desamma som inlandsisen lämnade efter sig i hela landet. En glaciär fungerar alltså som en ”lärobok om istiden”.

Dagens glaciärer är inte kvarlevor av inlandsisen. Under stenålderns värmeperiod försvann alla svenska glaciärer. För 5000 år sedan (under järnåldern) försämrades klimatet drastiskt. Trädgränsen flyttades nedåt och glaciärer började nybildas. Idag finns det trehundra glaciärer i Sverige, varav en tredjedel c:a 100 ligger i Laponiaområdet. På de svenska glaciärernas tio-i-topp-lista står Laponiaområdet för nio glaciärer: Bårtejiegna (11 km2), Jåhkågasskajiegna (10 km2), Suottasjiegna (8 km2 ), Mihkajiegna (7 km2), Oalgasjjiegna (6 km2) och Ruothesjiegna (5 km2) ligger alla i Sarek. De tre största glaciärerna i Sverige är 11-13 km2 stora och ligger i Sulidielmma. För att inte yvas för mycket över de svenska glaciärer kan det dock vara nyttigt att påminna sig om att Vatnajökull på Island är 8500 km2. Glaciärerna ökar eller minskar i omfång som en följd av klimatet. Allt sedan Axel Hambergs forskning vid början av 1900-talet har forskare bl.a. i Sarek följt den processen för att lära sig mer om klimatförändringar. Just nu krymper glaciärerna i Sarek och Sulidielmma med 10 meter/år.

Länkar:

Universeums webbplats om glaciärer